Uthyrning för turiständamål

Hus på landsbygden, bostäder för turistboende på landsbygden, bostäder för turiständamål och turistlägenheter är varianter av samma verklighet, exploatering av fast egendom.

Anledningen till att fenomenet med uthyrning till turister har uppstått och utvecklats i lagstiftningen är en ändring av LAU. Artikel 5 e) utesluter uttryckligen turistuthyrning från dess tillämpningsområde. Den ger också en allmän definition av vad den statliga lagstiftaren i stort sett anser vara dess koncept, för att skilja det från uthyrning av bostäder.

Till följd av detta undantag varierar den rättsliga ordningen för uthyrning till turister i varje autonom region, eftersom varje region har sin egen behörighet i turistfrågor.

Att ha en så bred regional ram innebär att varje regional lagstiftning inte får strida mot individuella ekonomiska rättigheter som företagsfrihet, fritt tillträde till verksamhet som tillhandahåller tjänster, rätten till konkurrens och rätten till egendom.

Dessa fri- och rättigheter har kommit i konflikt med varandra i flera autonoma regioner, vilket också har varit fallet i Andalusien, där turistsektorn i stor utsträckning är den drivande kraften i ekonomin (STS 1400/2019 av den 21 oktober 2019, STS 148/2020 av den 6 februari 2020).

Lag 13/2011 av den 23 december om turism i Andalusien erkänner att kommunerna har sin egen turismkompetens, vilket har lett till en enkel och snabb implementering av turistuthyrning i motsats till bostadsuthyrning.

Även om vissa fastighetsägare för närvarande, på grund av pandemins ekonomiska effekter, har tagit på sig ansvaret och riskerna för ekonomisk återhämtning, har de valt långtidsuthyrning eller bostadsuthyrning i motsats till turistuthyrning, som kännetecknas av sin tillfälliga karaktär.

Faktum är att fenomenet med turistuthyrning, på grund av dess tillfälliga karaktär, håller på att bli ett problem i vissa städer. Spridningen av denna typ av uthyrning har inneburit att många av kvarteren i den historiska stadskärnan i många städer har förlorat det som gjorde dem verkligt attraktiva för besökare, deras egen autenticitet, på grund av fenomenet gentrifiering till förmån för turistifiering.

Lokaliseringen av fastigheter avsedda för turistuthyrning i bostadshus, och som av sina ägare utformats som enheter för turistutnyttjande, har inte varit fri från olägenheter, framför allt på grund av störningen av samexistensen i ägarsamhällena.

Artikel 7.2 i LPH begränsar utvecklingen av verksamheter som är förbjudna enligt EETT, som är skadliga för fastigheten eller som strider mot de allmänna bestämmelserna om irriterande, ohälsosamma, skadliga, farliga eller olagliga verksamheter. Denna begränsning påverkar ägare och brukare, och därmed alla hyresgäster. Och artikel 17.12 kräver att 3/5 av det totala antalet ägare, som i sin tur representerar 3/5 av deltagarkvoterna, röstar för antagandet av avtalen från ägarmötena, i vilka man avser att begränsa eller villkora utövandet av verksamheten med turistexploatering i en CCPP.

Det finns färre problem med dessa uthyrningar på landsbygden, eftersom de bostäder som är avsedda för turistuthyrning måste utgöras av ett landsbygdshus (CR) eller som ett landsbygdsboende för turistboende (VTAR). Och endast om man inte kan uppfylla kraven i dessa två kategorier kan man göra det som en bostad för turiständamål (VFT), med begränsningen att den inte kan marknadsföras som ett boende på landsbygden.

I väntan på en ny förordning om VFT i Andalusien får vi inte glömma att förhållandet mellan turism och stadsplanering alltid har varit oskiljaktigt. Skapandet av en urban struktur för sol- och strandturism har hela tiden varit kopplat till den gällande stadsplaneringen, genom systemet med användningsområden.
Den spelar också en viktig roll i hanteringen av turistaktiviteter i urbana destinationer. Flexibiliteten i den nya stadsplaneringsmodellen i Andalusien ger sitt eget svar i artiklarna 22, 27, 29 och 31 i LISTA, som reglerar genomförandet av nya användningar och deras förändring, eller nya stadsutvecklingsåtgärder på landsbygden, som inkluderar turistanvändning.

Precis som sociala former utvecklas krävs det en ansträngning och ett engagemang från de autonoma regionerna och kommunerna för att minimera effekterna av fenomenet turistuthyrning jämfört med bostadsuthyrning, för att organisera turistsektorn och göra den mer produktiv, hållbar och ansvarsfull.